Konjugation för verklingen 

Hjälpverb: haben

Infinitiv verklingen
Presensparticip verklingend
Perfektparticip verklungen
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich verklinge  du verklingst  er, sie, es verklingt 
Plural wir verklingen  ihr verklingt  sie verklingen 
Preteritum Singular ich verklang  du verklangst  er, sie, es verklang 
Plural wir verklangen  ihr verklangt  sie verklangen 
Imperativ
Singular - verkling!, verklinge ! -
Plural - verklingt ! verklingen Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich verklinge  du verklingest  er, sie, es verklinge 
Plural wir verklingen  ihr verklinget  sie verklingen 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich verklänge  du verklängest, verklängst  er, sie, es verklänge 
Plural wir verklängen  ihr verklängt, verklänget  sie verklängen 

verklingen

  1. tona bort, förtona, förklinga