förkänning

Svenska

Substantiv

Böjningar av förkänning	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	förkänning	förkänningen	förkänningar	förkänningarna
Genitiv	förkännings	förkänningens	förkänningars	förkänningarnas

förkänning

1. tidigt tecken på något som håller på att utvecklas, förebådande händelse

   : ', Victoria Benedictsson:

   Och jag erkänner att jag ryser vid blotta förkänningen av hennes läppars vidröring.

   1947: Halmstadgruppen, Folke Holmér, Erik Lindegren, Egon Östlund:

   I Frankrike hade man då länge haft förkänningar av det kommande kriget.

   Synonymer: aning, förkänsla

2. tidig känning i kroppen som förebådar sjukdom

Se även tesaurus: Förhoppning, Förebud, Förutseende, Förväntan, Tankefel, Framtid