Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av förkänning  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ förkänning förkänningen förkänningar förkänningarna
Genitiv förkännings förkänningens förkänningars förkänningarnas

förkänning

  1. tidigt tecken på något som håller på att utvecklas, förebådande händelse
    : ', Victoria Benedictsson:
    Och jag erkänner att jag ryser vid blotta förkänningen av hennes läppars vidröring.
    1947: Halmstadgruppen, Folke Holmér, Erik Lindegren, Egon Östlund:
    I Frankrike hade man då länge haft förkänningar av det kommande kriget.
    Synonymer: aning, förkänsla
  2. tidig känning i kroppen som förebådar sjukdom
 
Se även tesaurus: Förhoppning, Förebud, Förutseende, Förväntan, Tankefel, Framtid