förintelse

Svenska

Substantiv

Böjningar av förintelse	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	förintelse	förintelsen
Genitiv	förintelses	förintelsens

förintelse

1. (generellt) det att förstöra något (näst) intill utplåning (ofta med avseende på bostäder och anläggningar)

   Hiroshimabomben orsakade förintelse av hus och hem över ett stort område.

   Bestyckade helikoptrar, flygplan och bomber spred död och förintelse i det ockuperade området.

   Efter den sista och avgörande attacken var förintelsen av stadsdelen total.

   Jämför: annihilation, destruktion, död, elimination, extermination, förgängelse, förgörelse, förödelse, krossande, slakt, tillintetgörelse, förstörelse, förstöring, undergång, utplåning, utradering, ödeläggelse

   Sammansättningar: förintelsebrott, förintelsekrig

2. (speciellt, oftast i bestämd form och med versal i början: "Förintelsen") Hitler-regimens utrotningspolitik mot judar, kommunister och andra grupper under åren 1941...1945

   Jämför: holocaust, holokaust, utrotning

   Sammansättningar: förintelseförnekare, förintelseförnekelse, förintelselag, förintelseläger, förintelsemonument, förintelsemuseum

Översättningar

(generellt) det att förstöra

• engelska: annihilation ^(en), extermination ^(en)
• franska: anéantissement ^(fr) m
• italienska: annientamento ^(it) m, sterminio ^(it) m
• tyska: Vernichtung ^(de) f

(speciellt) Hitler-regimens utrotningspolitik

• engelska: Holocaust ^(en)
• finska: holokausti ^(fi)
• franska: Shoah ^(fr)
• italienska: olocausto ^(it) m
• ladino: olokosto m
• portugisiska: holocausto ^(pt) m
• tyska: Holocaust ^(de) m, Shoa f