Se även fordom.

Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av fördom  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ fördom fördomen fördomar fördomarna
Genitiv fördoms fördomens fördomars fördomarnas

fördom

  1. en förutfattad mening, ofta nedsättande och rörande andra människor
    1848 (10 jan): Något om tendens-romaner. (Post- Och Inrikes Tidningar):
    Men fördomen är en månghöfdad hydra: slås dess hufvud en gång af, växer snart ett annat upp.
    1899 (18 mar): Äktenskapskrisen. (Göteborgs Aftonblad):
    I många länder existerar emellertid en djupt rotad fördom mot att för andra gången ingå giftermål.
    Sammansättningar: fördomsfull, fördomsfri

Översättningar

redigera