exter

Svenska

Substantiv

exter

1. (vardagligt, dialektalt, göteborgska, Västsverige) extra påhitt, konstigheter, choser, extravaganser

   1914: Lysande förhoppningar, Charles Dickens:

   Här hoppade han framlänges och baklänges och gjorde alla möjliga exter, och jag stod och såg på honom i hjälplös förvåning.

   1988: Gengångarna, en Roland Hassel-thriller, Olov Svedelid:

   Det var ett slut som jag inte önskade honom, sa hon med äkta eller spelat oengagemang, men han hade ju så mycket exter för sig.