entablemang

Svenska

Substantiv

Böjningar av entablemang	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	entablemang	entablemanget	entablemang	entablemangen
Genitiv	entablemangs	entablemangets	entablemangs	entablemangens

entablemang n

1. bjälklag; det horisontala partiet närmast över pelarna i en antik byggnad

   Varianter: entablement

   Etymologi: Av franska entablement.