bjälklag

Svenska

Substantiv

Böjningar av bjälklag	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	bjälklag	bjälklaget	bjälklag	bjälklagen
Genitiv	bjälklags	bjälklagets	bjälklags	bjälklagens

bjälklag

1. en bärande byggnadsdel som från endera över- eller undersidan, avgränsar olika våningar i en byggnad

   Etymologi: Belagt i svenskan sedan 1538. Jämför fornsvenska balka lagh med samma mening.

Översättningar

bärande byggnadsdel som från endera över- eller undersidan

• bokmål: bjelkelag n
• danska: bjælkelag
• nederländska: balklaag ^(nl)
• tyska: Balkenlage f