dumbom

Svenska

Substantiv

Böjningar av dumbom	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	dumbom	dumbommen	dumbommar	dumbommarna
Genitiv	dumboms	dumbommens	dumbommars	dumbommarnas

dumbom u

• uttal: ˌdɵmˈbʊm

1. (vardagligt, nedsättande, skällsord) dum och ointelligent person

   Etymologi: Belagt sedan 1791. Bildat av familje­namn på -bom och dessa i sin tur till bom.

   Synonymer: dummer, dummerjöns, dumming, dumskalle, dumsnut, trindskalle, träskalle

   Se även tesaurus: Andefattigdom, Stympare, Dumhuvud, Lättrogenhet, Ouppmärksamhet, Tanklöshet, Oförnuft

Översättningar

dum och ointelligent person

• engelska: fool ^(en), ninny ^(en), simpleton ^(en)
• estniska: tolvan ^(et)
• franska: imbécile ^(fr) mf
• italienska: scemo ^(it), imbecille ^(it)
• nordsamiska: duihmi
• polska: głupiec ^(pl) m
• ryska: простак ^(ru) m
• tyska: Dummkopf ^(de) m, Einfaltspinsel ^(de) m, Dummchen ^(de) n