Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av duglighet  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ duglighet dugligheten
Genitiv duglighets duglighetens

duglighet

  1. lämplighet; egenskapen (förmågan, graden av) att vara duglig
    Den präktiga kvinnan fick för sin duglighets skull flera friare.
    Med den ovanliga blick för dugligheten som var honom egen, hade han sänt två av sina bästa ingenjörer till England.
    Användning: Plural förekommer ytterst sällan.
    Sammansättningar: funktionsduglighet, krigsduglighet, livsduglighet, manöverduglighet, regeringsduglighet, sjöduglighet, stridsduglighet
    Besläktade ord: oduglighet

Översättningar

redigera