divergera
Svenska
redigeraVerb
redigeraBöjningar av divergera | Aktiv | Passiv |
---|---|---|
Infinitiv | divergera | divergeras |
Presens | divergerar | divergeras |
Preteritum | divergerade | divergerades |
Supinum | divergerat | divergerats |
Imperativ | divergera | – |
Particip | ||
Presens | divergerande, divergerandes | |
Perfekt | divergerad | |
divergera
- gå isär, gå från varandra
- Parallella strålar som går genom en konkav lins divergerar efter linsen.
- inte stämma överens med /något annat/, vara olika
- De två utsagorna divergerar.
- avvika
- Jag står för mina åsikter, även när de divergerar från konsensus.
- 1830: E. J. Stagnelii Samlade skrifter, Erik Johan Stagnelius:
- Fortplantnings-, eller, rättare sagdt, parningsbegäret, födes hon till verlden med detta begär, och divergerar således från dygden: syndar följaktligen och måste dö.
- Fortplantnings-, eller, rättare sagdt, parningsbegäret, födes hon till verlden med detta begär, och divergerar således från dygden: syndar följaktligen och måste dö.
- (matematik, om serie, integral etc.) inte existera (ändligt); inte ha ett värde (i ℝ)
- Integralen divergerar om .