Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av dikeskant  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ dikeskant dikeskanten dikeskanter dikeskanterna
Genitiv dikeskants dikeskantens dikeskanters dikeskanternas

dikeskant

  1. (jordbruk, skogsbruk) sluttande sidovägg som löper från ett dikes övre kant till dess bottenränna
    1899: Det primitiva jordbrukets metoder i Finland under den historiska tiden (Helsingfors), Gösta Grotenfelt:
    Den österbottniska dikesbilan [...] är utaf ypperlig nytta; med detta instrument upphugges vid uppodling af kärr och mossar dikeskanterna, hvarefter dikesjorden med lätthet uppkastas.
    Synonymer: dikesbrant
  2. (transport) smal markremsa som löper utmed eller mellan dike och väg
    1905–1907: Den praktiske landtbrukaren. Populär rådgifvare i jordbruk och husdjurskötsel. 1–6 (Stockholm), Johan Fredrik Hallenborg:
    Om dikesjorden lägges för nära dikeskanten o. får kvarligga för länge, så kan det lätt inträffa, att dikesjorden nedtrycker dikeskanten, som då jämte en del af dikessträngen nedrasar i diket.
    Synonymer: dikesren

Översättningar redigera