debauch

Engelska

Substantiv

Böjningar av debauch	Singular	Plural
Nominativ	debauch	debauchs
Genitiv	debauch's	debauchs'

debauch

1. utsvävning, excess
2. orgie

Verb

Böjningar av debauch	Singular		Plural
	1-2:a pers.	3:e pers.
Presens	debauch	debauchs	debauch
Preteritum	◀	debauched	▶
Perfektparticip	◀	debauched	▶
Presensparticip	◀	debauching, vard. debauchin'	▶

debauch

• uttal: (Storbritannien) dɪˈbɔːtʃ, (USA) dɪˈbɑːtʃ

1. fördärva, förleda, korrumpera

   Besläktade ord: debauchee, debauchery

   Etymologi: Av franska débaucher, av fornfranska desbaucher. Yttersta ursprung dunkelt, möjligen besläktat med svenskans balk och bjälke.