cuff

Engelska

Substantiv

Böjningar av cuff	Singular	Plural
Nominativ	cuff	cuffs
Genitiv	cuff's	cuffs'

cuff

• uttal: kʌf

1. manschett

   Fraser: off the cuff

   Sammansättningar: cufflinks

   Etymologi: Av medelengelska cuffe, möjligen av medeltidslatin.

2. milt slag
3. (vardagligt, plural) handklovar

   Synonymer: handcuffs

Verb

Böjningar av cuff	Singular		Plural
	1-2:a pers.	3:e pers.
Presens	cuff	cuffs	cuff
Preteritum	◀	cuffed	▶
Perfektparticip	◀	cuffed	▶
Presensparticip	◀	cuffing, vard. cuffin'	▶

cuff

• uttal: kʌf

1. slå någon milt
2. (vardagligt) sätta i handfängsel