byaman

Svenska

Substantiv

Böjningar av byaman	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	byaman	byamannen	byamän	byamännen
Genitiv	byamans	byamannens	byamäns	byamännens

byaman

1. (ålderdomligt) manlig bybo

   1734: Sweriges Rikes Lag 1734: Byggnings-Balk, 21 Kap. Om bi.:

   1 §. Flyga bi bort i annars skog, och följer egaren dem till stock och hål, märker samma träd, och gifwer det byamän tillkänna; hafwe ingen wåld honom dem förtaga.