Svenska

redigera

Adjektiv

redigera

bundis (oböjligt)

  1. (vardagligt) som är vän med någon
    1961: Trubbel, Olle Adolphson:
    Och när vi skildes var vi bästisar och bundis, och jag tog saker som du glömt med hem till dig.
    Användning: Endast predikativt.
    Etymologi: Belagt sedan 1924.[1] Av bundsförvant och -is.

Substantiv

redigera
Böjningar av bundis  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ bundis bundisen bundisar bundisarna
Genitiv bundis bundisens bundisars bundisarnas

bundis

  1. vän
    2016: Trumslag hjärtslag, Nike Markelius:
    Han ville helst vara där jag var och följde med på våra spelningar och blev bästis och bundis med mina bästisar och bundisar.
    2022: L bytte sida – nu kan unika styret falla (DN):
    Motståndare på riksplanet – bundisar i Malmö. Efter förra valet krossades den borgerliga Malmöalliansen. S och L bildade ett blocköverskridande mittenstyre...

Källor

redigera
  1. Svensk ordbok: "bundis"