SvenskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av buckla  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ buckla bucklan bucklor bucklorna
Genitiv bucklas bucklans bucklors bucklornas

buckla

  1. vällokaliserad och förhållandevis ytlig skada på ett föremål i form av en inbuktning (vanligen under en decimeter i diameter) på föremålets yta, orsakad av mekaniskt våld, i synnerhetbil
    Har du sett bucklan på bilen?
    Besläktade ord: bucklig
  2. (slang) pokal
 
Etymologi: Av sen-latinska buccula (”liten kind”), av latin bucca "upp­blåst kind".

ÖversättningarRedigera

VerbRedigera

Böjningar av buckla  Aktiv Passiv
Infinitiv buckla bucklas
Presens bucklar bucklas
Preteritum bucklade bucklades
Supinum bucklat bucklats
Imperativ buckla
Particip
Presens bucklande, bucklandes
Perfekt   (bucklad)?

buckla

  1. göra bucklig, orsaka en buckla (på något)
    Vanliga konstruktioner: buckla till, buckla in
  2. (reflexivt: buckla sig) bli bucklig

ÖversättningarRedigera