bruklighet

Svenska

Substantiv

Böjningar av bruklighet	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	bruklighet	brukligheten
Genitiv	bruklighets	bruklighetens

bruklighet u

1. det att vara bruklig; grad av förekomst eller användning av något

   Användning: Ofta om ord eller språkliga uttryck.

   Se även tesaurus: Vanlighet, Verksamhet, Förfarande, Modesak