bruklighet
Svenska redigera
Substantiv redigera
| Böjningar av bruklighet | Oräknebart | |
|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | bruklighet | brukligheten |
| Genitiv | bruklighets | bruklighetens |
- det att vara bruklig; grad av förekomst eller användning av något
- Användning: Ofta om ord eller språkliga uttryck.
- Se även tesaurus: Vanlighet, Verksamhet, Förfarande, Modesak