branden

Svenska

Substantiv

branden

1. böjningsform av brand

Danska

Substantiv

branden

1. böjningsform av brand

Tyska

Verb

Konjugation för branden  Hjälpverb: sein
Infinitiv		branden
Presensparticip		brandend
Perfektparticip		gebrandet
Indikativ		1:a pers.	2:a pers.	3:e pers.
Presens	Singular	ich brande	du brandest	er, sie, es brandet
	Plural	wir branden	ihr brandet	sie branden
Preteritum	Singular	ich brandete	du brandetest	er, sie, es brandete
	Plural	wir brandeten	ihr brandetet	sie brandeten
Imperativ
Singular		-	– !	-
Plural		-	– !	– Sie !
Konjunktiv I
Presens	Singular	ich brande	du brandest	er, sie, es brande
	Plural	wir branden	ihr brandet	sie branden
Konjunktiv II
Preteritum	Singular	ich brandete	du brandetest	er, sie, es brandete
	Plural	wir brandeten	ihr brandetet	sie brandeten

branden

1. bryta sig

   vågar som svallar mot stranden

   Besläktade ord: Brandung