bortkomst

Svenska

Substantiv

Böjningar av bortkomst	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	bortkomst	bortkomsten	bortkomster	bortkomsterna
Genitiv	bortkomsts	bortkomstens	bortkomsters	bortkomsternas

bortkomst u

1. händelse av att förloras (tappas bort på grund av ovarsamhet, eller på grund av stöld); det att något utan kännedom därav försvunnit

   1892 (29 nov): Stationsinskeptionsföreningen. (Sala Allehanda):

   Remissorna borde gå genom posten eller bankerna. Därigenom skulle undvikas remissornas bortkomst genom stöld eller dylikt.

   1893 (8 maj): Bedräglig tiggerska. (Gotland):

   På eftermiddagen skulle byxornas ägare hämta knifven samt varsnade då bortkomsten äfven af portmonnän.

   1899 (12 jul): Förloradt: en hund (Gefleposten):

   Hunden hade vid bortkomsten halsband, märkt »J. E. E. S. Mårtsbro».

   Synonymer: borttappande, förlust, försvinnande

   Besläktade ord: bortkommen, komma bort

   Jämför: ankomst, förekomst, inkomst, sammankomst, tillkomst, utkomst, överkomst

   Se även tesaurus: Förlust