blindhet

Svenska

Substantiv

Böjningar av blindhet	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	blindhet	blindheten
Genitiv	blindhets	blindhetens

blindhet

• uttal: ˈblɪndˌheːt

1. det att vara blind, både bokstavligt (avsaknad av synförmåga, t.ex. på grund av skada på ögonen eller hjärnan) och bildligt

   Sjukdomen kan leda till blindhet.

   Han drabbades av tillfällig blindhet på höger öga.

   Blindheten innebar ett stort handikapp för honom.

   Det som skrämmer mig mest är deras blindhet för konsekvenserna.

   Se även: dövhet, dövblindhet, dövstumhet

Översättningar

Översättningar

• bokmål: blindhet ^(no) f
• danska: blindhed ^(da)
• engelska: blindness ^(en)
• finska: sokeus ^(fi)
• franska: cécité ^(fr) f
• jiddisch: בלינדקייט f (blindkeyt)
• polska: ślepota ^(pl) f
• spanska: ceguera ^(es) f
• tyska: Blindheit ^(de) f