bisittare

Svenska

Substantiv

Böjningar av bisittare	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	bisittare	bisittaren, vard. bisittarn	bisittare	bisittarna
Genitiv	bisittares	bisittarens, vard. bisittarns	bisittares	bisittarnas

bisittare

1. (juridik) assisterande domare
2. (television) assisterande programledare

Etymologi: Av fornsvenska bisitiare, av medellågtyska bisitter. Jämför med ursprung till assessor.

Se även tesaurus: Beledsagning, Domare

Översättningar

assisterande domare

• engelska: associate judge
• tyska: Beisitzer ^(de) m, Beisitzerin ^(de) f

programledare

• engelska: co-host ^(en)