bettleri

Svenska

Substantiv

Böjningar av bettleri	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	bettleri	bettleriet, vard. bettlerit
Genitiv	bettleris	bettleriets, vard. bettlerits

bettleri

• uttal: betlerˈiː

1. (ålderdomligt, förr vanligt som juridisk term) vanemässigt tiggande, tiggeri

   Bettleri och utbjudande av varor är förbjudet i detta hus.

   På 1800-talet kunde man åka i fängelse om man ägnade sig åt bettleri.

   Besläktade ord: bettla, bettlare

   Se även tesaurus: Fattigdom, Begäran

Översättningar

vanemässigt tiggande, tiggeri

• tyska: Bettelei f