Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av beskaffenhet  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ beskaffenhet beskaffenheten
Genitiv beskaffenhets beskaffenhetens

beskaffenhet

  1. utmärkande egenskaper hos någon eller något
    Synonymer: karaktär, natur, väsen, karaktärsdrag, särdrag, art, särart, egenart, prägel
    Straffet står inte i rimlig proportion till brottets beskaffenhet.
    Den rådande teorin om universums beskaffenhet, allmänt kallad standardmodellen, kan inte längre besvara alla frågor.
  2. (om produkt, vara, o. dyl.) kvalitet eller egenskaper ur teknisk synpunkt
    Synonymer: kvalitet, tillstånd, skick
    Jag följde vägen några mil upp i bergen trots dess urusla beskaffenhet.
  3. (ålderdomligt) innebörd, betydelse, mening
 
Etymologi: Av tyska Beschaffenheit.

Översättningar

redigera