automatvapen

Svenska

Substantiv

Böjningar av automatvapen	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	automatvapen	automatvapnet	automatvapen	automatvapnen
Genitiv	automatvapens	automatvapnets	automatvapens	automatvapnens

automatvapen

1. (vapen, militärvetenskap) skjutvapen med automatladdning; eldvapen som automatiskt redogör kammaren (bakstycket) för nytt skott efter avfyrning (exempelvis hylsutdragning) och kamrar (laddar) nytt skott från ett magasin vid utlösning av mekanismen (såsom öppet slutstycke), alternativt att kammaren töms och kamras med nytt skott i samma veva (såsom stängt slutstycke)

   Etymologi: Kombination av ”automatladdad” och ”vapen”.

2. (vapen, folkmun) helautomatiskt vapen; skjutvapen med förmåga till automateld

Översättningar

skjutvapen med automatladdning

• tyska: Schnellfeuerwaffe f