algebra

Svenska

Substantiv

algebra u

uttal: ˈaljɛˌbra/, /ˈaljɛbra

Böjningar av algebra	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	algebra	algebran	algebror	algebrorna
Genitiv	algebras	algebrans	algebrors	algebrornas

(matematik) räkning där bokstäver symboliserar tal, med hänsyn till räkneregler
(matematik) en struktur som består av element (bokstäver) och ett antal operationer (+ och $\cdot$ )
(matematik) studiet av algebror i allmänhet
(matematik) speciellt en algebra A över en kropp K, dvs. ett vektorrum med en (associativ) multiplikation definerad på A

Etymologi: Från italienska algebra, från arabiska الجبر (al-gebr, al-djebr, ”återställning, komplettering”), som är namnet på en av metoderna som används för att lösa andragradsekvationer i en bok skriven av den persiske 800-tals astronomen och matematikern محمد بن موسى الخوارزميّ (Muḥammad ibn Mūsā al-Khwārizmī) (jfr algoritm).

Användning: Plural av algebra används sällan, mest i syfte på (2) ovan.

Besläktade ord: algebraisk, algebraiker

Sammansättningar: vektoralgebra