aflą

Urgermanska

Substantiv

*aflą n

1. avel; kraft; styrka; makt; förmåga

   Etymologi: Av äldre urgermanska *aflam, av förgermanska *áplom, av urindoeuropeiska *h₃éplom

   Sammansättningar: *aflijaną, *aflōną

   Besläktade ord: *aƀnijaną, *aƀnijandz, *aƀniją, *aƀniþaz, *aƀô, *aƀraz, *aflijandz, *afliþaz, *aflōndz, *aflōþaz, *ōƀijaną, *ōƀijandz, *ōƀijaz, *ōƀiþaz, *ōƀō

Böjningar

a-stam
	Neutrum
	Singular	Plural
Nominativ	*aflą /ˈɑɸ.lɑ̃/	*aflō /ˈɑɸ.lɔː/
Vokativ	*aflą /ˈɑɸ.lɑ̃/	*aflō /ˈɑɸ.lɔː/
Ackusativ	*aflą /ˈɑɸ.lɑ̃/	*aflō /ˈɑɸ.lɔː/
Genitiv	*aflas /ˈɑɸ.lɑs/, *aflis /ˈɑɸ.lis/	*aflǫ̂ /ˈɑɸ.lɔ̃ːː/
Dativ	*aflai /ˈɑɸ.lɑi̯/	*aflamaz /ˈɑɸ.lɑ.mɑz/
Instrumentalis	*aflō /ˈɑɸ.lɔː/	*aflamiz /ˈɑɸ.lɑ.miz/

Omvandlingar

• Urnordgermanska: *aflą
  • Fornvästnordiska: *afl
    • Fornisländska: afl
      • Isländska: afl
    • Färöiska: alv
    • Norskt bokmål: avl
    • Nynorska: avl
  • Fornöstnordiska: *afl
    • Danska: avl
    • Fornsvenska: afl
      • Svenska: avel
• Urvästgermanska: *aflą
  • Fornengelska: abal, afol
    • Medelengelska: afel
  • Fornfrisiska: evel
  • Fornhögtyska: *abal, *afal
    • Medelhögtyska: afel
      • Tyska: afeln, äfeln (dialektalt)
  • Fornsaxiska: aval