Sirius

Svenska

Substantiv

Böjningar av Sirius
neutrum	Singular
Nominativ	Sirius
Genitiv	Sirius

Sirius

1. (astronomi) en dubbelstjärna (α Canis Majoris) i stjärnbilden Stora hunden, som ligger 4,6 ljusår från solen, och som består av stjärnan Sirius A, en stjräna i spektralklassen A och den ljusstarkaste stjärnan sett från jorden, och den vita dvärgstjärnan Sirius B

   Etymologi: Av latinska Sirius, av grekiska Σείριος (Seírios).

   Synonymer: hundstjärnan

Användning

Ofta används namnet Sirius även om man endast menar Sirius A.