Kristina

Svenska

Substantiv

Böjningar av Kristina
utrum	Singular
Nominativ	Kristina
Genitiv	Kristinas

Kristina

• uttal: krɪ²stiːna

1. ett kvinnonamn

   Varianter: Christina

   Etymologi: Av fornsvenska Kristina, Christina m.fl. former.

   Smeknamn: Kicki, Stina, Tina, Titti

Fornsvenska

Substantiv

Kristina f

1. ett kvinnonamn

   Varianter: Kristin, Kerstin, med fler former. Samtliga former även med Ch, samt flera varianter med C.

   Etymologi: Namn på en tidig martyr, som ett avkortat namn för latinska Christiana (”kristen kvinna”), som böjningsform av latinska Chrīstiānus (”kristen”), av grekiska Χρῑστός (Khrīstós, ”Kristus”), av grekiska χρῑστός (khrīstós, ”smord, inoljad med smörjelse”), av χρῑ́ω (khrī́ō, "smörja"). Detta från urindoeuropeiska *gʰrey- (”smörja, måla, stryka”). Därifrån besläktat med svenska grimma.