grimma

Svenska

Substantiv

Böjningar av grimma	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	grimma	grimman	grimmor	grimmorna
Genitiv	grimmas	grimmans	grimmors	grimmornas

en häst med grimma

grimma u

1. remtyg av läder, textil eller polyester som fästs runt ett större tamdjurs huvud

   Etymologi: Av fornsvenska grima (”märke hugget på träd; mask för ansiktet”), från fornnordiska gríma (”visir, ansiktsmask, förklädnad, dölja med mera, kognat med grimas”); i svenska dialekter även med betydelsen ”smutsstreck i ansiktet” och liknande. Besläktat med danska grime, norska grime, isländska gríma (”ansiktsmask, hjälm”) och längre tillbaka med fornsaxiska grīma, f, fornengelska grīma, m (”ansiktsmask” m.fl. betydelser), av ovisst ursprung.

   Sammansättningar: grimskaft, hästgrimma, lädergrimma

2. (fackspråk) mask, ansiktsmask, visir och dylikt

   Etymologi: Av fornsvenska grima (”mask för ansiktet”), från fornnordiska gríma (”mask, ansiktsmask, visir, förklädnad, dölja med mera”), från urgermanska *grīmō i samma eller liknande betydelse. Kognat med fornengelska grima, fornfrisiska grīma, fornhögtyska grīmo med mera.

   Besläktade ord: grimas

Översättningar

remtyg som fästs runt ett större tamdjurs huvud

• danska: grime u
• engelska: halter ^(en)
• finska: riimu ^(fi)
• polska: uzda ^(pl) f
• spanska: cabestro ^(es) m
• tyska: Halfter ^(de) n, Zaumzeug n

mask, visir

• fornengelska: grima
• fornfrisiska: grīma
• fornhögtyska: grīmo