Janus

Svenska

Substantiv

Böjningar av Janus
utrum	Singular
Nominativ	Janus
Genitiv	Janus

Janus avbildad med två ansikten

Janus u

1. (romersk mytologi) en gud i romersk mytologi med tvetydlig karaktär, men med egenheten att öppna och stänga ljusets portar, och således en gud för inträden och övergångar, som kan blicka mot framtiden och se det förgångna

   1958: Antikens historier, Alf Henrikson:

   Romarna nämnde alltid Janus först när de anropade sina gudar, ty han var hägnaren av all begynnelse; under hans beskydd stod dagens första timme, och det var konsekvent att hans månad blev årets första.

   Etymologi: Av latinska Iānus med samma betydelse. Besläktat med latinets ord för dörr, janua.

   Användning: Janus som funktion som ståendes i porten mellan två skeden gör att han ofta avbildas med två ansikten seende åt bägge håll, och detta avspeglas i flera överförda uttryck. Januari månad är uppkallad efter honom, och som den första månaden på året träder man med hans månad in i något nytt.

   Sammansättningar: janusansikte, Janustempel