Arne

Svenska

Substantiv

Böjningar av Arne
neutrum	Singular
Nominativ	Arne
Genitiv	Arnes

Arne

ett mansnamn
Etymologi: Av fornsvenska Arne, av fornnordiska Arni, en kortform till tvåledade mansnamn som börjar på Arn-/Arin-/Ærin-/Ærn-., med betydelsen "örn". Namnleden har också föreslagits vara identiska med fornnordiska arinn (fornsvenska ærin, "härd").^[1]

Bokmål

Substantiv

Böjningar av Arne
	Singular
Nominativ	Arne
Genitiv	Arnes

Arne

ett mansnamn^[2]

Finska

Interjektion

Arne

(bokstavering) bokstaven A (gement: a) i tavausaakkoset, det finska bokstaveringsalfabetet

Substantiv

Arne

ett mansnamn
Användning: I Finland vanligast med dubbeltecknat A-ljud: Aarne.

Källor

↑ Peterson, Lena: Nordiskt runnamnslexikon. Femte reviderade upplagan (2007).
↑ Statistisk sentralbyrå: Mest brukte jentenavn. 1880-2020 Läst 2021-02-16. Namnet Arne var det allra populäraste pojknamnet i Norge under åren 1911-1935, och kom att hålla kvar sig bland de tio populäraste pojknamnen till år 1957.

Hämtad från ”https://sv.wiktionary.org/w/index.php?title=Arne&oldid=3913348”