-tøj n

  1. se tøj
  2. verktyg eller instrument som används i en aktivitet eller arbete
    Sammansättningar: låsetøj, værktøj
  3. transportmedel
    Sammansättningar: fartøj, køretøj
  4. (singulare tantum) lem som används för ett visst ändamål
    Sammansättningar: bentøj, kyssetøj
  5. (singulare tantum) (uppsättning) apparater, lådor, objekt
    Sammansättningar: dækketøj, fodtøj
  6. (singulare tantum) husgeråd, porslin, etc. av ett visst material
    Sammansättningar: lertøj, sølvtøj
  7. bearbetat material
    Sammansättningar: syltetøj
  8. (singulare tantum) (verktyg och tillbehör till) handarbete
    Sammansättningar: strikketøj, sytøj
  9. (delar av) ett drag- eller riddjurs utrustning
    Sammansättningar: hovedtøj, seletøj
  10. (singulare tantum) otillfredsställande obehagliga saker eller situationer
    Sammansättningar: troldtøj
  11. skadedjur
    Sammansättningar: utøj, væggetøj
 
Etymologi: Av medellågtyska tuch (”redskap, utrustning, plagg”); jämför tyska Zeug.
Sammansättningar: fyrtøj, kobbertøj, køkkentøj, lukketøj, sengetøj, skotøj, skrivetøj, slagtøj, snakketøj, stentøj, styretøj