קין

Hebreiska

Substantiv

קַ֔יִן (qáyin) m

1. (bibliskt) Kain, Adam och Evas förstfödde

   Etymologi: Möjligen av verbet קָנָה (kánáh, "skaffa, skapa").

   Se även: הֶבֶל (Hével)

Jiddisch

Substantiv

Böjningar av קין	Singular	Plural
Maskulinum	קין	קינס

קין (kin) m

• uttal: kɪn

1. (anatomi) haka

   Etymologi: Av fornhögtyska kinni, av urgermanska *kinnuz.

קין (Kayn) m

• uttal: kaɪ̯n

1. (bibliskt) Kain, Adam och Evas förstfödde

   Etymologi: Av hebreiska קַיִן (qayin).