BottniskaRedigera

AffixRedigera

ó-

  • uttal: /ùː/, /òʊ̯ː/
  1. o-, prefix som indikerar nekande
  2. påvisar att något som skall göras ej är gjort ännu
    Heð hæf jag ógjórt.
    Det har jag inte gjort ännu.
 
Etymologi: Av fornnordiska ó-, ú-.
Användning: Som regel får jakande betydelser omvänd innebörd, och nekande betydelser stärks. Till supinumformer menas att det som skall göras inte är gort ännu.
Sammansättningar: óár, óbærkeð, óbeitt, óbidrǫgji, óbigrípelig, óbigrǫfi óbeiteð, óbidinn, óbillig, óbyggjinn, óbýtt, ódillátinn, ódjerf, ódainn, ófallinn, ófanzelig, óferð, óferðug, ófǿr’, ófrǫgjinn, ófyrhæppendis, ófyrsíinn, ófyrsvarand, ófyrvart, ófyrvarinn, óvær, ógaflig, ógárlig, ógimein, ógimeint, ógént, ógernum, ógóð, óhallug, óhendug, óhiskelig, óhugað, óhugasamm, óhuglig, óhúld, óhvæss, ókknugmænn, ókknug, ókunðug, ólaga, ólagsamm, ólídug, ólík’, ólíkt, ólíklig, ólítsamm, ólǫgum, ólústig, ómaga, ómagadǿm’, ómagafórð, ómagalig, ómagalundum, ómaka, ómaksamm, ómætslig, óminn’, ómuglig, ómorgneð, ómykjið, ónǽmn, óráðlig, ósein, óskyldt, óskynsamm, ósłétt, ósłjǿg, ósłǿg, ósterk, ótokt, ótoktug, ótrøystand, ótrifinn, ótrygg, ótyłd, ótýtt, óvarand, óvegað, óvegelig, óvert, óvitug, óviting, óvurðug, óvurðing

IsländskaRedigera

AffixRedigera

ó- (prefix)

  1. o-, prefix som indikerar nekande, en motsats, eller något som är dåligt
    Etymologi: Av fornnordiska ú- (varav även färöiska ó-, svenska o- och norska u-), av urgermanska *un-, varav även fornengelska un-, varav engelska un-, fornhögtyska un-, varav tyska un-, fornsaxiska un-, varav nederländska on-, samt gotiska 𐌿𐌽- (un-), av urindoeuropeiska *n̥-, varav även klassiska grekiskans ά- (a-), varav grekiska α- (a-), samt latinets in-, som ett prefix av partikeln *ne, "inte".
    Sammansättningar: óákveðinn, ódýr, ófríður, ófrískur, óhapp, óheppni, ógiftur, ókeypis, ónauðsynlegur, ópersónulegur, óró, óvinur, óþarfur, óþekkur, óþekktur, óþolandi