änne

Svenska

Substantiv

Böjningar av änne	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	änne	ännet	ännen	ännena
Genitiv	ännes	ännets	ännens	ännenas

änne

1. (ålderdomligt, finlandssvenska) panna

   1896: Det borde varit stjärnor, Gustaf Fröding:

   Det borde varit stjärnor att smycka ditt änne, som länkar och spänne, och stråldiadem om ditt hår.

   1915: Faust, Johann Wolfgang von Goethe:

   Nu sänker, sänker sig gudinnans änne, men då med nyväckt lust jag ilar efter henne, att dricka evigt ljus ur hennes flammors skatt, framför mig dag, bakom mig natt, där uppe himmelen, där nere havets bölja!

   Etymologi: Av fornsvenska ænne. Jämför isländska enni.

   Besläktade ord: anlete, ända

Översättningar

panna

• finska: otsa ^(fi)
• tyska: Stirn ^(de) f