Se även wįð.

ÄlvdalskaRedigera

PrepositionRedigera

wið

  1. vid


SubstantivRedigera

wið m

  1. ved, trä
    Etymologi: Av fornnordiska viðʀ.
    Grammatik: Nom. bfsg. wiðn, dat. wiðim, gen. wiðå-.
    Sammansättningar: wiðåask, wiðåbytt, wiðåbörd, wiðåguov, wiðåklyv, wiðåkorg, wiðåstakk, wiðåull

AdjektivRedigera

wið

  1. obehagligt berörd av, led vid
    ą̊ ir so wið rakkam
    hon är så led vid hunden