wið

Se även wįð.

Älvdalska

Preposition

wið

1. vid

Substantiv

wið m

1. ved, trä

   Etymologi: Av fornnordiska viðʀ.

   Grammatik: Nom. bfsg. wiðn, dat. wiðim, gen. wiðå-.

   Sammansättningar: wiðåask, wiðåbytt, wiðåbörd, wiðåguov, wiðåklyv, wiðåkorg, wiðåstakk, wiðåull

Adjektiv

wið

1. obehagligt berörd av, led vid

   ą̊ ir so wið rakkam

   hon är så led vid hunden