Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av vikingastil  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ vikingastil vikingastilen vikingastilar vikingastilarna
Genitiv vikingastils vikingastilens vikingastilars vikingastilarnas

vikingastil u

  1. (arkitektur, kultur, litteratur) utförd eller konstruerad på ett sätt som var brukligt under vikingatiden
    2015: Min europeiska familj: de senaste 54 000 åren, Karin Bojs:
    De har hittat lämningar från en bosättning i vikingastil på l'Anse aux Meadow på Newfoundland.
    2022: Medeltida julfirande – för första gången i snö: "Så lycklig över det" (Sveriges Radio):
    Det bli aktiviteter över hela Visby under helgen, bland annat en workshop i "personlig utveckling, i vikingastil".
  2. (konst) med en ornamental estetik som användes under vikingatiden
    1907 (27 maj): Utgräfningarna på den s. k. Studentholmen i Uppsala. (Svenska Dagbladet):
    I kulturlagret inom bryggans mot sjön vända del har man funnit en prydnadsnål af brons i degenererad vikingastil, härstammande från 1100-talet.
    1944: Konstens världshistoria: Medeltiden, Gregor Paulsson:
    Man brukar dela den i sex perioder , men vi skall här endast skilja på tidig och sen vikingastil.
    1973: [Så vitt jag minns: memoarer], Leif Cassel:
    Ursprungligen hade föräldrarna velat åstadkomma en stuga i norsk vikingastil, därför kläddes fasaden med fjäll, vilka tjärades, och vindskivorna utformades som drakslingor.
    Hyponymer: jellingestil, mammenstil, ringerikestil, urnesstil