vikingalynne

Svenska

Substantiv

Böjningar av vikingalynne	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	vikingalynne	vikingalynnet
Genitiv	vikingalynnes	vikingalynnets

vikingalynne

1. lynne som mer eller mindre romantiserat tillskrivs karaktären hos vikingarna (med våldsam reslust och djärvt segermod, och en förkärlek till vilda äventyr)

   1858 (29 maj): Bref till en vän i landsorten. (Svenska Tidningen):

   Han är inkarnationen af detta vilda, nordiska vikingalynne, som från offerblotandet gick i striden, med Walhalls herrlighet i hågen.

   1906 (16 jun): Ev. fosterlandsstiftelsens årsmöte (Svenska Morgonbladet):

   Ja, må vi alla få något af heligt vikingalynne, så att vi gifva oss ut i striden brinnande af nitälskan och vissa om seger.

   1894: Ord och bild: KONST. Gerhard Munthes dekorativa målningar.:

   Det är vikingalynne i dessa stridbara färgackord, hvilkas nordiska karakter bäst bevisas däraf, att de med förkärlek användas af både den norske och svenske bondmålaren.

   1949: Vagabondliv i Frankrike, Ivar Lo-Johansson:

   Jag har gjort det med hänsyn till svenskt övermod att kasta sig i äventyr, som också skrytsamt har kallats vikingalynne och svensk upptäckarlust.

   Synonymer: vikingahåg, vikingakynne