vattusvensk

Svenska

Substantiv

Böjningar av vattusvensk	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	vattusvensk	vattusvensken	vattusvenskar	vattusvenskarna
Genitiv	vattusvensks	vattusvenskens	vattusvenskars	vattusvenskarnas

vattusvensk

1. (finlandssvenska, vardagligt) rikssvensk; person som kommer från Sverige

   1920: Nykarleby stad 1620—1920, V.K.E. Wichmann:

   Under hela den svenska tiden till 1809 och även senare hitflyttade många „vattusvenskar“ (i Vasabygden kallade frattar) i egenskap av gesäller, handlande, ämbetsmän även som indelta soldater, de sistnämnda isynnerhet under frihetstiden, emedan till följd av den genom Stora Ofreden [1713—21] i våra trakter uppkomna folkbristen, soldatrotarna måste besättas med soldater från Sverige.

   1999: Arkiverat i konkordansdatabasen vid GU (Hufvudstadsbladet):

   Det är för en vattusvensk intressant att följa den finländska debatten i såväl historiska verk som på tidningarnas kultursidor.

   2011 (13 okt): Kulturell och språklig begriplighet – två sidor av samma mynt (Ny Tid), Claes-Göran Lillieborg:

   Skriv så man har en chans att förstå sammanhangen, även om man inte bor i Finland eller talar finska är ett enkelt råd från en vattusvensk som gärna läser finlandssvensk litteratur ...