valborg

Se även Valborg.

Svenska

Substantiv

Böjningar av valborg
utrum	Singular
Nominativ	valborg
Genitiv	valborgs

valborg (oböjligt)

1. (vardagligt) valborgsmässoafton

   Var ska ni fira valborg?

   Etymologi: Belagt sedan ca 1720. Från äldre tyska Walburg, namn på helgon bördigt från Eng­land (700-talet).

   Sammansättningar: valborgseld, valborgsfest, valborgsfirande, valborgssång

Översättningar

se valborgsmässoafton