vånna

Svenska

Verb

Böjningar av vånna	Aktiv	Passiv
Infinitiv	vånna	vånnas
Presens	vånnar	vånnas
Preteritum	vånnade	vånnades
Supinum	vånnat	vånnats
Imperativ	vånna	–
Particip
Presens	vånnande, vånnandes
Perfekt	–
Not: Även konjunktivformen vånne förekommer.

vånna

1. bry sig om

   1816: Svenska Folk-Visor från forntiden. Tredje delen. Utgivna av Erik Gustaf Geijer och Arvid August Afzelius. Sida 133:

   Inte vånnar jag, hvaraf tömmen är gjord, men ändå så skall jag köra dig fort.

2. önska eller vilja något

   1842: Rosen på Tistelön, Emilie Flygare-Carlén:

   Jag vånne jag hade varit slagen med blindhet, då jag steg i den fördömda skeppsslupen!

   1895: Önskedagen, Verner von Heidenstam:

   Där sutto två gummor och kardade ull. / Jag vånne, sade den ena / att kardan jag hade med silke full

   1921: Alices äventyr i underlandet, Lewis Carroll (översatt av Nino Runeberg):

   Jag vånnar det vore så väl! viskade påskharen för sig själv.

Etymologi: Av fornsvenska vanda.