pyssling

Svenska

Substantiv

Böjningar av pyssling	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	pyssling	pysslingen	pysslingar	pysslingarna
Genitiv	pysslings	pysslingens	pysslingars	pysslingarnas

pyssling

1. (folktro) mycket liten person; dvärg, småfolk, vätte

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1729. Efter fornsvenskt diminutiv till pys, således liten pys.

2. (vardagligt) fyr- eller femmänning

   Tina är min pyssling.

Översättningar

1. mycket liten person

• tyska: Wichtel ^(de) m

2. släkting i femte led