västmanländska

Svenska

Substantiv

Böjningar av västmanländska 1	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	västmanländska	västmanländskaen
Genitiv	västmanländskas	västmanländskaens

Böjningar av västmanländska 2	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	västmanländska	västmanländskan	västmanländskor	västmanländskorna
Genitiv	västmanländskas	västmanländskans	västmanländskors	västmanländskornas

västmanländska u

1. samlingsnamn på de dialekter som talas i Västmanland, både de genuina gamla folkmålen och den regionala variant av standardsvenska som talas där i dag

   1925: Västmanland (Hembygdsböckerna: Läseböcker för skola och hem):

   Halvannan mil norr om Romfartuna kyrka ligger till vänster om åsen Solinge-myren »muran» på västmanländska ödslig och stor med sin låga, grå snårskog.

2. kvinna från Västmanland

   1942: Raggen kommer igen, Gunnar Widegren:

   Där har jag två perfekta tjänsteandar, den lilla svartögda och krullhåriga västmanländskan Sonja och den tungrott zornskt hulliga, veteblonda Östgötskan Martina.

   Hyperonymer: västmanlänning

Adjektiv

västmanländska

1. böjningsform av västmanländsk