väktare

Svenska

Substantiv

Böjningar av väktare	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	väktare	väktaren	väktare	väktarna
Genitiv	väktares	väktarens	väktares	väktarnas

väktare

1. person som vaktar byggnader m.m. (särskilt om natten)

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1400 (cirka), som fornsvenska væktare, vaktare.

   Besläktade ord: vakta, vakt

   Se även tesaurus: Skydd, Varning, Försvar, Vaktare

Översättningar

person som vaktar byggnader m.m. (särskilt om natten)

• finska: vartija ^(fi)
• ryska: чо́повец ^(ru) m
• tyska: Wächter ^(de) m, Wächterin ^(de) f