Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av utvikning  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ utvikning utvikningen utvikningar utvikningarna
Genitiv utviknings utvikningens utvikningars utvikningarnas

utvikning

  1. det att vika ut från vikt (eller rakt) läge
    1939: "Handbok for huggare" (Föreningen Skogsarbeten, 2:a uppl.):
    Genom skränkningen d. v. s. utvikning av sågtänderna bestämmes sågspårets bredd.
    2013: "Hur man gör en väggbonad med rester" (Hura, Design & Inredning):
    Använd vitt lim för att hålla remsorna från utvikning, och när limmet har torkat, bevara de skarpa kanter genom att stryka kanterna på plats.
  2. (bildligt) händelse att en person viker ut sig, d.v.s. att personen låter sig t.ex. fotograferas avklädd (i erotiskt syfte)
    2007 (18 mars): Idol-Samantha viker ut sig (Expressen), Maria Broman:
    Men nu tycker hon själv att hon har fått sin revansch efter utvikningen i Slitz.
    Sammansättningar: utvikningsbild, utvikningsbrud, utvikningsflicka
  3. (tillfällig) avvikelse från (huvud)ämnet/temat
    Efter en utvikning om bäverns val av trädslag återkom hon till kvällens huvudämne.
    Synonymer: exkurs
 
Besläktade ord: vika ut
Se även tesaurus: Föränderlighet, Avbrott

Översättningar

redigera