utböling

Svenska

Substantiv

Böjningar av utböling	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	utböling	utbölingen	utbölingar	utbölingarna
Genitiv	utbölings	utbölingens	utbölingars	utbölingarnas

utböling

1. (nedsättande) person från en annan plats

   1932: Ord och Bild:

   Erik Åmark växer sålunda upp i en omgivning, som talar ett annat språk än han själv och där han är en utböling […].

   2010 (30 aug): Segsliten namnstrid på Tjörn (Göteborgs-Posten):

   - Då kom en språkvetare, en utböling, och bestämde hur vi skulle stava. Utan att fråga oss i byn.

Etymologi

Från början dialektal variant av utbörding, även med betydelsen ”gengångare av mördat barn”. Av fornsvenska utbyrþ (”utbörd”), av bära ut, om att bära ut nyfödda barn i skogen för att dö. Jämför orden myling och vålnad med samma ljudförändring.

Översättningar

person från en annan plats

• tyska: Zugereiste f, Zugereister m