Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av utböling  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ utböling utbölingen utbölingar utbölingarna
Genitiv utbölings utbölingens utbölingars utbölingarnas

utböling

  1. (nedsättande) person från en annan plats
    1932: Ord och Bild:
    Erik Åmark växer sålunda upp i en omgivning, som talar ett annat språk än han själv och där han är en utböling […].
    2010 (30 aug): Segsliten namnstrid på Tjörn (Göteborgs-Posten):
    - Då kom en språkvetare, en utböling, och bestämde hur vi skulle stava. Utan att fråga oss i byn.

Etymologi redigera

Av dialektal svenska, även med betydelsen ”gengångare av mördat barn”. Av fornsvenska utbyrþ (”utbörd”), av bära ut, om att bära ut nyfödda barn i skogen för att dö. Jämför orden myling och vålnad med samma ljudförändring.

Översättningar redigera