utanförskap

Svenska

Substantiv

Böjningar av utanförskap	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	utanförskap	utanförskapet
Genitiv	utanförskaps	utanförskapets

utanförskap

1. det att ha förhållandet att vara utanför, särskilt om att vara utanför en social grupp

   2013: Att störa homogenitet, Anna Furumark (red.):

   Information och kunskap är enda sättet att ta sig förbi det utanförskap som det innebär att bryta mot normerna.

   Etymologi: Ordet finns belagt i svenska språket sedan 1960, bildat av utanför + -skap.

   Sammansättningar: utanförskapsområde

Översättningar

det att ha förhållandet att vara utanför, särskilt om att vara utanför en social grupp

• bokmål: utenforskap n
• engelska: alienation ^(en), exclusion ^(en)
• finska: ulkopuolisuus
• portugisiska: exclusão ^(pt) f
• turkiska: yabancılaştırma ^(tr), dışlanma ^(tr)