uppringning

Svenska

Substantiv

Böjningar av uppringning	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	uppringning	uppringningen	uppringningar	uppringningarna
Genitiv	uppringnings	uppringningens	uppringningars	uppringningarnas

uppringning

1. (kommunikation) försök att åstaadkomma ett samtal via telefonförbindelse

   Jämför: telefonsamtal

Översättningar

försök att åstaadkomma ett samtal

• engelska: phone call ^(en), call ^(en), telephone call ^(en)
• tyska: Telefonanruf ^(de) m, Anruf ^(de) m