upphällning

Svenska

Substantiv

Böjningar av upphällning	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	upphällning	upphällningen
Genitiv	upphällnings	upphällningens

upphällning

1. det att hälla upp
2. (i uttrycket vara på upphällningen) hålla på att ta slut

   Etymologi: Ordet upphällning kommer av hälla vilket är ett äldre uttryck för luta (ej musikinstrumentet luta), som att luta en öltunna för att få ut det sista ur tunnan. Hällning finns också gammalt tillbaka i betydelsen solkigt öl eller bottensats.