tvärfall

Svenska

Substantiv

Böjningar av tvärfall	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	tvärfall	tvärfallet	tvärfall	tvärfallen
Genitiv	tvärfalls	tvärfallets	tvärfalls	tvärfallens

tvärfall

1. en körbanas lutning (fall, mäts i procent) åt sidan, på tvären mot körriktningen

   Dubbelsidigt tvärfall innebär att lutningen utgår från en beläggningsrygg i mitten och är liksidig, även kallad bombering.

   Antonymer: längslutning